I torsdags när Pelle jobbade i Stockholm bestämde jag mig för att “leka rörmokare”. Det där stoppet i köksavloppet hade vunnit över mitt tålamod. Gud vad jag hatar att jag “kan själv” ibland :). Dessutom gjorde jag allt rätt och pedantiskt och klart hela vägen ner till golvet men det blev ändå inte helt bra och i lördags blev det ännu värre totalstopp i köksavloppet. Det är dom gångerna jag blir så trött och önskar att jag inte var en sån som “kan själv” utan istället en sån som bara står handfallen och ber om hjälp. Det känns som man liksom jobbat i onödan. Men jag hade blivit förvarnad, eftersom det gått 10år sedan vi gjorde om köket så var risken stor att det blivit lite “åderförkalkning” längre ner i rören, men ändå så jäkla trist när man gjort rent varenda millimeter på rören från diskhon och så blev det bara ännu mer stopp. Så i måndags morse fick Pelle ringa efter en sån där person som kommer med en stor bil med slangar och både spolar rent/vispar runt/suger upp all äcklig gockagegga långt ner i avloppet. Personen i fråga skulle ringa cirka 30min innan hen kom.
När tjejen ringer och frågar om vi är hemma ser jag hur verksamheten min hjärna inom loppet av nanosekunder placerar denna kvinna som nån typ sekreterare vid ett skrivbord på ett företag innan jag kopplar att det är hon som skall komma och rädda min dag och rensa vårt avlopp. Jag blir så trött på de där fördomarna som sitter så djupt rotat. Att det är en kille som skall komma och rensa avloppen. Egentligen är det ingen fördom utan mer en syn i huvudet ända sedan jag var barn för “förr i tiden” var det ett mansjobb, inte för att inte tjejer kan utan bara för att det var så. Lite häftigt dock när man stannar upp och reflekterar, jag berättar för den här tjejen vad min hjärna tänkte och hon börjar skratta och svarar “det får jag höra varenda dag”. Det var dessutom en rolig tjej och jag fick med beröm godkänt för förarbetet vilket var skönt, för hur det än är så är jag ju inte rörmokare och jag kunde ju ha missat nån liten detalj, men det hade jag inte. Så, även om det kändes som jag jobbat i onödan så gick ju hennes jobb betydligt snabbare (läs billigare) eftersom jag redan gjort halva jobbet. NÖJD!
“På frågan om jag möter fördomar svarade jag att jag börjat med att bekämpa mina egna fördomar. Om vi börjar där skapas verklig förändring!” ~ Mikael Andersson @MikaelUnlimited
Marie H Fahlberg
Stötta FOP forskningen via #runforfopSE el. Bankgiro 5823-7140.
- Utsedd till årets eldsjäl av VH Assistans 2013.
- Vinnare av IFOPAs Jennie Peeper Outstanding International Leadership Award 2012.
- Nominerad till David Legas stipendium 2012.
Stöd FOP-drabbade genom bidrag till FOP-forskningen
Bankgiro 5823-7140. Insamlingsstatus 6/12-2014. 82532:-
Inga kommentarer