I morse när jag lämnade över Hugo till sin assistent i skolan så klev rektorn innanför dörren och jag fick chans att prata snabbt med honom angående problemet med inga “assistent-vikarier” och jag kan ju inte låta bli att skratta åt mig själv inne i huvudet när jag kommer på mig själv att uttrycka mig så fel…
“VI måste lösa det här… (vänta fel!!!) så jag fortsätter meningen …Näe, DU måste lösa det här NU! inte jag” sen krävde jag också att dom två tilltänkta “assistent-vikarierna” skall vara med på vårt möte som är inbokat den 1a februari. Men suck vad jobbig jag var, det verkade väldigt onödigt 5stycken?! Ja! Vad skall man säga… jag läste en så bra “bildtext” för ett tag sedan som jag tycker beskriver precis det här scenariot angående att förklara men inte nå fram…
“Jag kan förklara problemet för rektorn… Men, jag kan inte förstå problemet åt honom”
“Den sortens kvinna som när hennes fötter träffar golvet på morgonen får djävulen att utbrista; “Oh skit, hon är uppe nu”
I natt fick jag även den här “bildtexten” dedikerad till mig i min profil på FB helt underbar och precis så känner jag mig ibland, som i morse när rektorn kliver in genom dörrarna på skolan och jag möter hans blick då poppa den upp i mitt huvud “Oh crap she´s up” Jag kanske är lite knäpp men man måste kunna se det komiska i vissa situationer då blir livet och problemen så mycket enklare och roligare att hantera 😉
Hejsvejs *)( Marie som nu hoppas att alla assistenter skall kunna vara sjuka/vabba/borta när dom behöver utan att Hugos skolgång skall drabbas.
Inga kommentarer