Äntligen en ung assistent utan egna barn hm… får man skriva så? eller kan jag bli anmäld för diskriminering då 😉
Jag minns när Hugo skulle ha resurs på dagis och jag möblerade om i mina arbetstider så Hugo skulle kunna få Bror (en äldre man) som resurs, allt för att slippa en småbarnsmamma som resurs och riskera att hon var hemma och vabba titt som tätt. Det hände faktiskt ändå att jag fick vara hemma med Hugo om Bror av någon anledning var borta trots han nästan aldrig var sjuk.
Vi hade utbildat personal på förskolan som kunde gå in och ta Hugo om Bror var sjuk eller på rast så om en person från resursenheten gick in som vikarie så skulle den personen sättas in i barngruppen och personal som kunde FOP och Hugo skulle ta hand om Hugo. Vid ett tillfälle var det en peson från resursenheten som vägrade gå in i barngruppen “det var inte hennes jobb hon var faktiskt resurs” hon ansåg att hon skulle ta hand om Hugo trots hon inte hade den kunskap om FOP och Hugo som behövdes men jag sa ifrån så då gick hon skitsur därifrån… Sånt är mindre kul när klockan är 08.30 och man är frisör egen företagare och har kund 09.00.
På låg och mellanstadiet så har det alltid funnits 4 stycken som varit utbildade på att vara med Hugo så det har flutit på, även om dom har fått pussla mycket för att få ihop det när personal är sjuk och skolpersonal är väldigt ofta sjuka eller vabbar. Men Annelie som var Hugos “huvud-assitent” hon var nästan aldrig sjuk och sånt är otroligt tryggt och skönt och viktigt för mig.
Idag har vi bara två stycken på skolan som är utbildade på Hugo och det är ju helt ny skola och ny personal och endast högstadium så det finns ju ingen extra fritidspersonal. Jag har fått stå i “stand by” läge ända sen mitten på Augusti och jag känner att det är inte hållbart i längden när dessutom båda assistenterna har barn och ingen av dom någon direkt barnvaktsbackup så blir det ett jädra meckande jag tror inte jag har haft en enda vecka utan nån liten ändring i schemat på hela hösten eller jo… kanske två veckor?
Lite är ju mitt eget fel eftersom jag är en problemlösare och hjärnan styr upp saker per automatik när det gäller Hugos trygghet och det jag jobbar med idag kan oftast skötas via datorn dygnet runt så kan jag ju hoppa in om det behövs, men det tär på energin och helt ärligt så har jag ledsnat på att inte äga min egen tid, vi har ju beviljad assistans till Hugo av en anledning “för att behovet finns” inte för att man tycker det är skitkul att ha assistenter hemma i huset… Och jag vill verkligen inte vara assistent i skolan varken för Hugos skull eller min egen. Skolan är absolut inte min grej, jag skrattade igår när jag läste Jonas Gardell på twitter angående skolan på 70talet, även om “Stencilerade lila blindkartor på blankt papper som luktade av något cancerframkallande…” inte finns kvar, så går allt bara för långsamt för mig som gillar att jobba vara effektiv och komma till avslut med saker för att kunna fortsätta vidare framåt… hm… Det kanske är en “frisör-skada” där man får snabba resultat och kommer till avslut 5-8ggr/dag
Men i förra veckan hade vi anställningsintervjuer och fick tag på en kille som är intresserad av att jobba som timvikarie både dag, kväll och helg och det känns så himla skönt. Han var här och träffade Hugo i fredags och i morgon börjar vi inskolningen min magkänsla har aldrig varit så här trygg vilket känns extra skönt, men sen är det ju så att unga assistenter kan ju få för sig att hitta på nåt annat efter en månad men det är sånt jag lärt mig anpassa mig till “Ingenting är för evigt men se till att må bra när det känns bra” och idag har vi ett bra assistansbolag så det går fort när vi behöver söka nya assistenter utan att jag behöver tänka eller planera sånt själv och det är såååå skönt!
Hejsvejs *)(* Marie
Inga kommentarer