I huvudet på en #hcpmamma del 2.
Vet ni hur förbannat svårt det kan vara att ta på en annan person ett par strumpor? Man tror det är diagnoserna och själva handikappet som är det svåra… Men det är ofta små, små till synes skitsaker som man liksom har lite svårt att förlika sig med.
När jag hade diskbråck var det ett rent helvete att få på Hugo strumpor han hade tre par som var “snälla” han fick ha samma strumpor flera dagar i rad. Om det var för mycket motstånd då klarade jag inte av att trycka emot, det kändes som någon skar en kniv i ryggen. Dessutom var jag livrädd att Hugo skulle tappa balansen när han stod upp, oftast tog vi på dom när han låg i sängen (det gör vi fortfarande) vilket är en ännu sämre vinkel för min rygg, men betydligt tryggare för Hugos säkerhet. Idag blir jag lika glad varje gång jag tar på Hugo dom där lite tjurigare strumporna, alltså vi snackar helt normala typ tubsockor som vi vanliga människor tycker är vanliga, mjuka, sköna strumpor.
I dag är det riktigt skön känsla att kunna ta på Hugo ett par strumpor och känna att musklerna inuti min kropp runt diskbråcket liksom har full power att hjälpa till. Så grymt skönt att bara kunna välja färg på strumporna i lådan och skita i om dom är mindre enkla att ta på. Ibland är det nästan så jag väljer de svåraste bara för att komma ihåg hur bra jag har det idag. Jag liksom hånler lite åt dom där “tjuriga” strumporna och diskbråcket “Ha! jag vann över er till slut, era jävlar!” Skön känsla 😉
Det är häftigt att vara stark igen men jag kommer nog alltid att hata strumpor. Jag älskar sommaren när Hugo kan vara barfota i sandaler… Sandaler! som dessutom bara har 2st kardborreband på varje fot istället för tre som det är på skorna (dom där små extra momenten). Men, den dagen någon kommer med 50par perfekta strumpor som är mjuka, elastiska sköna utan att sitta för hårt, såna som bara glider på fötterna… Jag orkar inte leta, orkar inte jaga… Fatta vilken #önskedröm #lycka och så mycket enklare, smidigare och tryggare, för det är faktiskt bra balansträning att stå på ett ben och ta på strumporna i stället för att ligga ner. Haha tänk att man kan ha två inlägg i rad bara om strumpor… “I huvudet på en #hcpmamma” ja så är livet, det är inte alltid vad det ser ut att vara.
”När livet är enkelt blir jag glad, när jag är glad blir livet enkelt” ~ @lilbellula
Hejsvejs *)(* Marie Hallbert Fahlberg
-Utsedd till årets eldsjäl av VH Assistans 2013
-Vinnare av IFOPAs Jennie Peeper Outstanding International Leadership Award 2012.
– Nominerad till David Legas stipendium 2012.
Inga kommentarer