Nu är allt som vanligt igen kan man säga Hugo är i skolan assistenten vabbar och vikarien jobbar. Förra veckan var Hugo hemma sjuk hela veckan det började med feber som blev lite ont i halsen som blev hosta som blev hes som blev tappa rösten som blev lite snorig men nu verkar han vara i form igen, lite passande så var skolan-assistenten hemma och vabba nästan hela förra veckan så jag slapp det strulet och den här veckan är hon barnfri så håll tummarna att hon är frisk hela veckan.
Förra veckan blev ett litet andrum det var så skönt att Hugo var hemma sjuk att slippa oroa sig för rullegaraget inte skall funka slippa åka skolskjutsen och slippa skolan, att hans assistent dessutom kunde jobba utan strul hela veckan och mot slutet orkade även Hugo göra en hel del skolarbete hemma. Men som sagt det hann bara bli söndag kväll så kom meddelande om vabbdax idag igen. Nu har vi ju vikarien som kan jobba tackolov men all kommunikation flyter inte helt hundra än angående vilken ordning och hur jag skall bli kontaktad av den som vabbar så det suger lite energi. Men när väl vikarien kom i morse och att rullstolsgaraget och elrullen fungerade när jag testade och att solen skiner och det är ljust redan klockan åtta på morgonen så känns det riktigt skönt.
Det blev inte så många inlägg förra veckan för jag var inte riktigt på humör det är ju så att ältar man det som är struligt så blir det ju bara större även om jag vet att jag måste berätta om det som strular annars blir det ju fel, men jag tycker det är roligare att skriva om dom bra sakerna för då blir på lite jag på bättre humör men jag hade inget kul att skriva så då lät jag bli istället 😉 och tänkte på en historia jag läste för ett tag sedan som passar så bra in på ämnet…
Indianberättelse.
En hövding talar till sin stam om två hundar inuti hans huvud:
Den ena hunden är vit, god och tapper.
Den andra hunden är svart, ilsken och hämndlysten.
Båda hundarna kämpar in i döden.
En ung krigare som inte kan vänta till slutet på historien frågar : ”Vilken av hundarna vinner?” Hövdingen svarar: “Den jag matar.”
Och jag kan säga att sista tiden så har dom stundvis fightats rejält dom här två hundarna i mitt huvud och det är inte helt enkelt att bara mata den vita men tänker man på det här sättet så är det lättare att skita i att mata den svarta.
Hejsvejs *)(* Marie
Inga kommentarer