Nu är Hugo två år, den där tiden när barn bara utvecklas. Blir bättre på allt och lär sig gå stadigare så vi tar bort trappgrinden så han kan gå upp och ner för trappen själv till sitt rum och bygga superhöga legotorn med Pelle och Kazper. När jag skriver det här inlägget och letar
I slutet på augusti 1999. Hugo är nästan ett år och vi träffar en barnneurolog. Det har nu gått 9månader sedan vi upptäckte den där märkliga knölen i bakhuvudet och var på det första läkarbesöket. Helt ärligt så har jag inget direkt minne av den här dagens läkarbesök. Jag tror det beror på att Hugos
En nedräkning inför #FOP23April om resan från vanlig mamma →#sällsyntaliv #hcpmamma ordförande #FOPambassdör & FOP koordinator. (Förord i föregående inlägg klicka här). Idag för 17 år sedan fyllde Hugos storebror 4 år. Pelle och jag hade varit tillsammans i 8 år, vi hade bott i huset i 6 år och lyckats överleva den där otippade
I huvudet på en #hcpmamma & #FOPambassadör. Ibland funderar jag på vad som händer i det liv vi lever. Hur kommer det sig att jag är där jag är. Vad är det jag gör och varför? Vad var det egentligen som hände? Ibland blir jag trött när människor bara ser det som är idag. Min
Jag är ju en vän av rutiner. Mitt skrivbord ser ut som ett bombnedslag. Idag hann jag inte ens duscha trots jag började med en löptur men tog fel på tiden så jag bara tvätta mig i ansiktet, kasta mig i rena kläder (fräscht!!!) och iväg med Hugo på årligt läkarbesök för att sedan komma