Var kommer träningsinspiratio...

“…Klart du kan, du får göra precis hur du vill om du så står uppochner och jobbar. Det viktiga är att resultatet blir bra!”. Min farfar var pensionerad frisörmästare och fd ordförande i lärlingsnämnden och det här var hans svar till mig när jag lite oroligt visade min modell “med kronan lätt på sned” och frågade -Kan man göra såhär??? Jag tränade bruduppsättning till mitt gesällprov i mitten på 80talet. Jag hade placerat kronan snett av den enkla anledningen att jag tyckte det blev snyggast så. Min farfar sa ofta “Säg inte det går inte/jag kan inte förrän du har försökt, hur kan du veta att du inte kan eller att det inte går om du inte har försökt”. Jag har haft en himla tur med både föräldrar, mor och farföräldrar. Jag tror man omedvetet inspireras av de människor man har omkring sig och hur dom lever. Farmor kunde sätta ena benet bakom huvudet när hon var 75år utan uppvärmning, en spontan test bara för att visa mig att hon faktiskt också kunde. Min mormor var en sån som promenerade överallt, hon var sömmerska och höll sykurser till hon var över 85år. Min morfar spelade både minigolf och bowling till han var runt 90år. Inte så konstigt att jag tycker det är konstigt när andra tycker det konstigt att jag tränar, yogar och står på händer fast jag är 48år.

Idag kan man via sociala medier skapa sin egen inspirationskälla och välja vad man vill omge sig med för människor. Det är otroligt häftigt. I synnerhet på Twitter och på Instagram. Det är platser man kan skapa sitt eget inflöde och bara följa de personer som skapar den känsla man vill ha och de bilder man vill se. Jag måste inte följa samma personer som följer mig och de jag följer behöver inte följa mig. Det är lite kravlöst och positivt för jag får bara de följare som är intresserade av det jag delar. Jag följer inte särskilt många som jag känner på de två forumen. Jag tycker om känslan av anonymitet men ändå att allt är helt öppet. Men jag har lärt känna en hel del nya väldigt roliga och inspirerande människor som jag även träffat i verkliga livet tack vare det. Träningsmässigt är det ju Instagram som har blivit min stora källa för inspiration till att stå på händer och utveckla yogan till en helt ny nivå. Det är häftigt, jag började yoga för ganska exakt 14år sedan i februari 2001 en månad efter Hugos FOP “exploderade”. Jag gick på ett yogapass varje måndag och det var som att stänga av hjärnan och all stress i kroppen var helt borta i 75minuter. Känslan efteråt var som jag hade fått en helkroppsmassage och så otroligt skönt att stänga av hjärnan, jag hade fullt sjå att hålla koll på andningen och rörelserna så tänka på nåt annat gick liksom inte. Yogan blev som min medicin/terapi. Men i sept 2010 fick jag ju det där diskbråcket och kunde inte yoga på 3år. Det är så häftigt att vara tillbaka på yogamattan och idag med möjligheten att få så mycket inspiration, utmaningar, positiv feedback och hjälp via Instagram hemma i min egna eremitbubbla. Tidseffektivt och inspirerande. Inom yogan finns inte jante och det är ingen tävling utan man inspireras av varandras utveckling och hjälper varandra att uppnå sina mål. På så vis är Yogan ganska Amerikansk man hejar, puschar och peppar varandra. Man rekommenderar vilka man kan få rätt hjälp av och man får positiv feedback tillbaks oavsett om det är något man tragglar med och absolut inte klarar av eller de saker man är duktig på. “Om du så står uppochner och jobbar…” Ja du farfar, tänk att det är ju precis vad jag gör idag 😉

“Surround yourself with people who believe in your dreams”

Marie H Fahlberg
Stötta FOP forskningen via Bankgiro 5823-7140. Eller IFOPA.

• Utsedd till årets eldsjäl av VH Assistans 2013.
• Vinnare av IFOPAs Jennie Peeper Outstanding International Leadership Award 2012.
• Nominerad till David Legas stipendium 2012.